Q/A
Me /
2013-11-18 / 14:48:32
Q: Skulle inte du kunna göra ett inlägg om bara dina känslor och tankar med ditt distansförhållande, skulle vara intressant att få höra dina tankar eller så. Kram.
A: När man pratar om mitt förhållande kan det ibland vara svårt att förklara va man verkligen känner, inte för att jag är osäker på något mellan mig och min pojkvän. Det är mer att mycket känslor berör just detta ämne, men att ha ett distansförhållande är jobbigt det är de verkligen, om jag skulle säga att de va lätt så skulle jag bara ljugit om det. Det mitt förhållande handlar mest om är tillit, om jag inte skulle haft tillit till Marcus skulle jag aldrig kunnat varit tillsammans med han, att ha en tillit när man har distans är så himla viktigt, annars blir det helt plötsligt så meningslöst, men att sedan bara att bygga upp denna tillit hela tiden är så himla underbart!
Om jag ska vara ärlig om en grej till mitt förhållande har jag alltid tyckt det varit läskigt att vara kär i någon så otroligt mycket för jag har vetat att någon gång kommer jag bli riktigt sårad som jag blivit, men med Marcus har allt varit en sån himla solklar sak och jag har kunnat slappna av och inte varit rädd sedan för någonting mellan han om mig, visst att det finns risk att jag kan bli krossad, men allt är en sån solklarhet mellan mig och min pojkvän och de älskar jag.
Men om ni försöker sätta er i situationen själv lite, tänk om ni hade en pojkvän/flickvän och sen att ni liksom vet att ni kan inte ses varje dag och absolut inte varje helg för att man har annat planerat och sedan för att ni inte bor i samma stad som varandra. Just den känslan att veta är som att leva i helvetet, veta att du inte kan träffa din partner när du vill är det jobbigaste jag vet av att ha ett distansförhållande.
Men livet är så himla underbart när du har hittat den rätta, men visst sen kan inte allt vara perfekt, men det handlar mycket från förhållande till förhållande. Vissa bråkar väldigt mycket och andra gör inte det, jag och min pojkvän bråkar knappt men det betyder inte att allt är så himla perfekt mellan han och mig, istället för att vi kanske bråkar mindre än andra så kan vi sitta och verkligen diskutera från början och de tar inte slut för ingen av oss ger oss, på ett sätt är det jävligt kul men kan även vara att man tänker "men herregud kan du ge dig någon gång". Haha.
Jag kan ibland jämföra min syster och hennes pojkvän som har varit tillsammans i över ett år, det bor liksom nästan grannar med varandra och kan verkligen ses VARJE dag, egentligen ska jag inte jämföra dem för det är bara fel. Men liksom hon kan ibland säga "nu har jag och han inte träffats på tre dagar" medans hon vet hur jobbigt det är för mig som inte liksom då hade träffat min pojkvän på 10dagar, det är lite sånt jag menar att folk som är tillsammans med deras parter i samma stad ska vara så jäkla glada över att dem verkligen inte behöver känna dessa känslor jag känner som kan få mig att bryta ihop vissa kvällar för att det gör så himla ont att sakna den man älskar med hela sitt hjärta.
Men nu ska jag verkligen inte skrämma upp dem som kanske är påväg att skaffa ett distansförhållande, för känslan att när man väl träffas är nog den mest underbaraste känslan som finns, att känna personens närhet, att verkligen höra rösten av personen eller det absolut bästa att kunna bara sitta och hålla om personen och då verkligen känna att detta är verkligen personen jag vill leva mitt liv med, det känner jag varje dag jag träffar min pojkvän och det är den mäktigaste känslan som finns.
Men man måste tänka att i alla förhållanden så finns det för och nackdelar jag har mina i mitt förhållande och andra har i sina förhållanden.
Nu blev detta ett ganska långt inlägg, men fick bli det!
Kommentarer
Trackback